Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodhämnden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Radul åter ställer sig i vägen.
Och när turken nu till stället hunnit,
Springer Radul fram att gripa honom,
Fattar hästens tygel med sin ena,
Turken med sin andra hand i brickan
Och till marken rycker honom neder.
Käckt till bistånd hans kamrater ila,
Och de fånga lefvande Osmanen.
Honom ber vid brodernamnet Osman:
"Släpp mig, Radul Perowitsch, min broder,
Skona lifvet, du i Gud min broder!
Tag i lösen tusende dukater!
Tjugu bröder, tjugu Tchorowitscher,
Gifva gerna tjugu damascener,
Och de Tchorowitschers ädla makar,
Sina lockars kosteliga smycken.
Deras gyllne keder jag dig bjuder,
Af dukater och af perlor tunga.
Men jag sjelf vill ge dig min araber,
Högrest, att en slik ej fins i Bosna,
Hela Bosna och Herzegowina,
Med hans töm och silfvertunga sadel,
Allt till svansen öfvertäckt med sammet;
Hvarje buckla är med loskinn kantad,
Och med guld och silfver smyckad rikligt."
Döf för detta svarar Perowitschen:
"Turk, du Osman Tchorowitsch! En dyrbar
Lösegäld bjöd dig min broder äfven,
Men förgäfves! – Utan skoning skilde
Du hans blonda hufvud ifrån kroppen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
