Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge Jakschitcherne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När den trogna makan slikt förnummit,
Går hon med sig sjelf till råds bekymrad,
Pröfvar, tänker och sig sjelf tilltalar:
"Gråa gök, hvad skall väl blifva af dig?
Om min makes broder jag förgifver,
Är det mig en synd inför vår Herre,
Är det inför menskor skam och nesa.
Stor och liten skulle om mig säga:
Skåden, skåden der den olycksburna,
Som sin egen svåger har förgifvit!
Ger jag åter icke gift åt honom,
Får jag mer ej vänta hem min make."
Tänkte så – och fattade beslutet:
Neder steg hon i den dunkla källarn,
Framtog bröllopsbägaren, den vigda,
Smidd af idel guld i drifvet arbet,
Och ett minne af den dyre fadren.
Bägaren med guldgult vin till randen
Fyller hon och frambär till sin svåger,
Kysser honom se’n på hand och klädfåll
Och, mot jorden böjd för honom, talar:
"Dig, min gode svåger, vill jag skänka
Denna guldpokal, med vin till randen,
Skänk mig falken du, och skänk mig rappen!"
Och Bogdan, bevekt af hennes böner,
Skänker henne falken strax och rappen.
Dmitar jagar dagen om i skogen,
Lyckas dock ej jaga opp ett villbråd,
Tills att ödet sent på qvällen honom
Till den säfbekrönta skogssjön leder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
