Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget på Fogelfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att en bror att svärja vid jäg äge."
Henne svarar Jugowitschen Woino:
"Vandra du till hvita borgen åter,
Krigarn anstår ej att gå tillbaka
Och att öfvergifva zarens hästar,
Visste han sig än bestämd åt döden.
Låt mig draga hän till striden, syster;
Blöda vill jag för det helga korset,
Vill för läran dö med mina bröder."
Talar så och spränger ut ur porten.
När zarinnan nu allt detta utstått,
Sjönk hon neder på den kulna hällen,
Sjönk, – och lifvet tycktes lemnat henne:
Se, då nalkas zar Lasar, den höge,
Och, när blek hon ligger för hans öga,
Strömma tårar ned uppå hans kinder.
Emot höger ser han och mot venster
Och sin tjenare Goluban kallar:
"O, min trogne tjenare Goluban!
Sväng dig af den svanlikt hvita hästen,
Tag furstinnan vid den mjella handen
Och till hvita borgen hemför henne;
Men med Gud vill jag dig hafva unnat
Att ej draga ut till Fogelfältet,
Utan hemma bli i hvita borgen."
När den trogne tjenarn af hört detta,
Rinna tårar på hans hvita anlet.
Men han lyder, hoppar ned af hästen,
Tar zarinnan vid den hvita handen,
Och den smärta återför till borgen.
Men sitt hjertas tvång kan han ej motstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
