Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den omenskliga modren - 10. Olycksdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fåfänga böner! Hon såldes, smiddes i kedjor,
fördes på skeppet och förlät för alltid sitt dyra, ljufva
fosterland.
-
10. Olycksdagar.
Fruktansvärda Niang, hvarföre öppnade du mitt sköte
på en olycksdag?
Hur ljuft är en moders leende, då hon lutar sitt
anlete öfver sin förstfödde! Huru förfärligt
ögonblicket, då samma mor kastar sin förstfödde i
floden, för att beröfva honom ett lif, som hon knappt
hann gifva!
Oskyldiga varelse, den dag, du ser, är olycklig,
och alla de följande stå under dess bedröfliga
inflytelse.
Om jag lemnar dig vid lif, skall fulheten fräta
blommorna af dina kinder, en häftig feber glöda genom
dina ådror. Omhvärfd af plågor skall du uppväxa,
pomeransens saft blir bitter på dina läppar; giftiga
fläktar skola förbränna den risskörd, dina händer
odlat; fiskarne skola utspana dina nät och undvika
dem; kall och utan sötma skall din älskades kyss vara,
och sorgen följa dig i hennes famn.
Dö, o min son, dö en gång, för att ej tusende gånger
dö!
Grymma tvång, förfärliga Niang!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
