Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furstebordet. En böhmisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som gemål mig blir och kungars stamfar.
Trägen kör han der två hvita tjurar,
Bär i hand en qvist utaf sitt stamträd.
Håller på ett bord af jern sin måltid.
Ilen, söner, ödets timme ilar."
Och de skynda, taga skrud och krona
Och framför sig hästen, snabb som vinden,
Och en snöhvit örn att sväfva ofvan.
Men vid Bilas stränder bortom berget
Stannar hästen, gnäggar mot en bonde,
Som sin åker plöjer. Djupt förvånad
Stannar skaran. Plöjarn framgår tankfull,
Drifver trägen tvenne hvita tjurar,
Med en torkad qvist i högra handen.
Och de sade honom högt god morgon.
Men han kör blott sina hvita tjurar,
Hör dem icke. "Var oss helsad, främling,
Höga gudars älskling, du vår konung!"
Och de trädde fram till honom, lade
Manteln kring hans skuldror, konungskronan
På hans hufvud. – "O, att dock ni hade
Låtit mig till slut min åker plöja,"
Säger han, "ert rike visst det båtat;
Dock det snabba ödets stund är inne."
Och han sticker qvisten ned i jorden
Och från plogen löser sina tjurar.
"Gån till hemmet!" Plötsligt upp i luften
Höjde sig hans hvita tjurar, gingo
I det närbelägna berget åter.
Och det slöt sig till, och ur dess sköte
Sprang en bölja fram, som ännu väller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
