| 99 |
Ej fins en glädje på jorden vid,
Som kunde den fröjd uppväga,
Ett hjerta känner, som all sin tid
Ett annat hjerta får äga.
När tvenne hälfter, att blifva ett,
I kärlek smälta tillsamman,
Rent, oförfalskadt, på guldets sätt,
Som smälter i klara flamman,
Si, då är glädje och gamman.
Gud sjelf han skådar med välbehag
En sådan frid och förening;
Han bjuder den i sin helga lag,
Den är hans vilja och mening;
Och derför låter han ock ur den
En rik välsignelse flöda,
För jorden slägter, som blomstra än,
När vi gått bort till de döda,
För himlen en brodd och gröda.
Välsigna, Herre, all kärlek ren,
Som du den gerna tillstäder:
Af Christi kärlek ett återsken,
Den värmer, lyser och gläder.
O Gud, för dig är en syndig brand
All jordisk kärlek allena;
Så sänd af nåde din Helge And’,
Som våra hjertan kan rena
Och i din kärlek förena.
