Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Icke vill jag förtiga för dig, värderade Petrus,
Huru med glädje jag hör, att den raske Mathias begär mig;
Ty du känner dock väl, hvart den fattiga flickan beständigt
Riktar en längtande blick och sitt hjertas innersta tanke.
Tungt är att tjena en annan, om äfven den gode man tjenar,
När för den lön, han ger, han äger att fordra vår möda,
Tyngre blir det en gång att kraftlös lefva af nådbröd.
Derför hyser ej flickan en gladare önskan på jorden,
Än att sin egen bli och rå som värdinna och ständigt
Tjena en godsint man af kärlek och icke af nödtvång.
Ofta när ensam jag satt här oppe och trampade väfven,
Tänkte jag så: när skall du väl, Hedda, väfva ditt eget?
Spolen flydde ock då rätt ofta den mötande handen,
Medan en rullande tår föll ned på den randiga väfven.
Nu, om min fader det vill, vill gerna jag följa Mathias."
Sade och gret af glädje och fattade Petrus i handen,
Skakande den; och han gret, den gamle, af glädje tillika.
Men då sitt värf han slutat, och allt aflupit med framgång.
Gick han till stugan och träffade der den raske Mathias.
"Saken är afgjord," sade han glad vid ett ljudande handslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
