Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tog hon sin bricka på armen igen och lemnade rummet.
Ingen i farstun hon fann och i hushållskammaren ingen,
Ensam kom hon och satte sig tyst på sitt bräde vid väfven,
Lutande armen på den och mot armen sin lockiga panna.
Känslor, ej kända förut, som vaknade andar i hjertat
Närde hon stilla och log och tårades, sjelf som en gåta,
Sjelf som en gycklande dröm för sin ljuft förvirrade tanke.
"Hvarför", tänkte hon, "dröjer jag här, som jag vore förtrollad,
Har jag ej mycket ännu att bestyra? Syrener och häggar
Bjuda mig blommor och lof, och likväl oprydd för de komna
Står vindskammarn ännu. Visst måste den främmande tjusas
Af mossväggarne der, med mörknade taflor behängda;
Ser han då ut, som vore han van att mötas af sådant?
Kunde jag komma mig opp och företaga mig något,
Skulle jag lättare bli och den oförklarliga oron
Lemna min själ. Hvad tåras jag för, hvad suckar jag öfver? –
Dock om jag dröjer en stund vid allvarsammare tankar,
Är det för mycket kanske, och har jag ej nog att besinna?
Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss hösten, och ensam
Sitter vid väfven jag då och kastar min spole och ryser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
