Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu då med höstens kallare dar de gulnade löfven
Började falla, och blott fröhängen på qvistarna höllos,
Samlades orrar ibland helt tama och åto i träden.
Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta,
Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och hytte,
Ständigt i spåren och bad: ’låt vara dem, rubba dem icke,
Skona de arma foglarne, broder, skona för min skull!’
Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo,
Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt.
Märk dock, hur ömsint var hon ändå? En dag, då jag hemkom,
Mötte jag straxt en bekant på vår trappa och helsade vänligt.
Denne dock helsade ej, men tryckte blott hatten i pannan
Djupare ned och dolde en tår och skyndade dädan.
Väl förstod jag hans sorg, och jag brydde min syster i tysthet:
’Syster, din fästman mötte mig nyss i förtviflan och bortgick;
Hvarför krossade du den arme?’ Men hör, hvad hon svarte:
’Är jag för gammal kanske att välja, och måste jag tacksamt
Taga den första, om än jag ej älskade honom det minsta?’
Leende talte hon detta, den milda, som skonade foglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
