Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tredje sången.
Så har hon andats bönens varma sommarfläkt
Emot den älskade, och nu
Hon dröjer knäböjd, ber med läppens ljud ej mer,
Men med sitt ögas kärlek blott.
Från dal och höjder menskoskaror strömmat re’n.
Den ljusa nejdens glada folk
I högtidsdräkter hvimlade på slottets gård
Och väntade sin furste re’n.
I tyst förundran kring hans rika vagnars prakt,
Hans guldbesmidda tjenare,
Sig smögo qvinnor, gubbar, män och ynglingar,
Betraktande med häpnad allt.
Miljutin blott, den gamle, silfverhårige,
Tog i de andras fröjd ej del,
Sitt ögas ljus han saknade, sin ålders hopp,
Nadeschda än ej kommen var.
Men nu på skimmerhvita hingstar spränger fram
Ur skogens djup ett ryttarpar,
Och folket stormar jublande till slottets port,
Från hundra läppar ljuda ord:
"Hell, hell vår furste! Dag han bringar, dagen lik,
Af ljus en fåle tyglar han,
En dufva bär han på sin arm, så bäre han
Sin mildhet med till trogna barn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
