Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så talte tjenarn och sin börda lade
För gubbens fötter ned,
"Hell dig och dina glada framtidsdagar!
Hör nu vår furstes ord:
Miljutin är af folket här den äldste,
Hans ålderdom skall bli
Som sommarqvällen full af ljus och glädje."
Från tufvan, der han satt,
Uppstod den gamle, tog sin staf i handen,
Han svarte ej, han gick,
Han styrde tyst sin trötta gång till slottet.
Men i sin höga sal
Satt Woldmar nu med oförmörkad panna,
Han talte milda ord,
Sin gamle, trogne tjenare han sporde:
"Wladimir, se’n jag mins,
Från mina första år ditt hufvud grånat,
Nu säg, hur länge re’n.
En skattad vän, din furstes hus du tjenat?"
Den gamle stod en stund
Med handen på sitt rika skägg betänksam;
Omsider skakande
Sitt hvita hufvud såg han opp och talte:
"Hur länge vet jag ej,
O furste, blott bekymret mäter tiden.
Hvad är att räkna år
För den, hvars lif en vårdag likt förflutit!
Jag var ett barn ännu,
När af er höga fursteslägt jag upptogs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
