Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åttonde sången.
Der han så, af egna känslor sliten,
Står i osäll tvekan, sjelf sitt offer,
Ser han dagen fly och qvällen sakta
Öfver jorden höja purpurvingen.
Hvilket sorl af obekanta röster,
Hvilken otämd yras vilda jubel
Skallar nu, Moskwa, kring dina stränder,
Från Furst Woldmars slott, det förr så tysta?
Är det så hans unga maka sörjer
Kärlekens och lifvets blomsterdagar,
Hjertats första lycka, flydd med honom?
Sky att fråga! Främlingar från Wolga
Äga slottet, tygelfria slafvar,
Af Natalia Feodorowna sända,
Af den ädle furstens stolta moder.
Men förjagad, skygdlös, har Nadeschda
Sökt sin barndoms låga hydda åter
Och af lyckans alla gåfvor bergat
Tvenne späda söner blott. – I blommor
Har naturens vår sig klädt, se’n vinter
Öfver hennes hjertas vår sig lade;
Och hon gömmer nu sin sorg i skuggan
Af en löfrik häck vid samma bölja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
