Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gaf sin arm åt furst Potemkin i det samma
Och begynte återfärden.
Så man framgick, några stunder rådde tystnad,
Några korta stunder endast,
Tills vid vägen ljuft en rosenhäck i blomning
Stod för kejsarinnans öga.
"Gref Bestuscheff," så hon sade, "ger min gamle
Riddare sin dam en blomma?"
Hastigt skyndade furstinnan fram till busken,
Bröt bland rosorna den skönsta,
Men den gamle krigarn följde henne långsamt,
Bröt förutan val en annan.
Kejsarinnan mottog bådas bjudna gåfva,
Tackade med mildhet båda,
Men furstinnans blomma gaf hon åt Potemkin
Och behöll blott gref Bestuscheffs.
"Min värdinna," så hon sade, "ni förlåter,
Att jag slöser edra skatter,
Men jag älskar blommor, ger åt vänner gerna,
Som jag äfven tar af vänner,
Allt, som äger af sig sjelft sitt hela värde,
Utan flärd och svek på ytan."
Det blef tystnad, under tystnad hann man slottet;
Ur dess portar då med jubel
Trädde fram en menskoskara, festligt smyckad,
Så furstinnan det förordnat.
Vägens båda sidor fyllde folkets rader,
Bleka, tynande gestalter
Böjde knä och strödde rika blomsterskatter
För de kommande på stigen.
Kejsarinnan såg till höger, såg till venster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
