Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedd var han se’n hundrade år
Bland nordens fjäll, af lyckliga sällan dock.
Hotande, dystra åskor fjerran
Anade den, som hörde hans lugna röst.
Nu talte han: "konung, din ed
Var stor, en större hörde dock Dargar nyss,
Der han på klippans spets i lugnet
Lyssnade tyst till ljud från ett nattmolns rand.
Ord hörde han: ’Fjalar har glömt,
Att gudar skipa menniskors lott, han tror
Stolt på sin viljas lag, och ordna
Vill han en framtids skick med sin kraft af stoft.
Se skall dock hans öga ännu,
Förr’n högens natt hans flyktiga storhet gömt,
Eviga makters lek med spotska,
Trotsande jordbarns löften af bubblans tyngd.
Han, skaparn af lycka och sed,
Skall se en dag, när, fläckad af brott, hans ätt
Slocknar i blygd, hans son, den ende,
Sluter som brud sin syster i eldad famn.’"
Tyst blef det i salen, det blef
För skådarns blick en syn, som då haglets skur
Stormat förbi, och lugnet åter
Lägger sig kyligt öfver en hvitnad bygd.
Blek satt på sin herrskaretron
Kung Fjalar, färglös rördes hans läpp och hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
