Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hidjallans dotter," säger hon, "kom! Sin flykt
Har kullens gäst, den bäfvande, slutat.
Kom, ljuf är qvällen, svalare rör dess fläkt
Kring skuldrorna re’n min fladdrande lock.
En sång mig sjung, tills månen i österns port
Står mild och lyser hedarnas stigar.
Du sjöng Oihonnas köld och dess offer sist.
Jag älskar ej sorg, sjung gladare nu!"
Och Gylnandyne satte sig blek och sjöng,
Mot höjden lyftes tårade ögat;
Der sam i luftens blånande, dunkla haf
Allena en sky, hon följde dess ban.
"Hvar är du," klang dess stämma, "Crualins fröjd,
Den gråa kämpens, dväljs du i skyn der oppe?
Gå fram till silfverranden och blicka ned,
Här andas din fröjd, Oihonna är här.
I flydda dar, o Le, i din faders borg,
Mot Gylnandyne lyste ditt öga,
I hennes spår du följde till Morven, blef
En gäst i de klara harpornas land.
På dessa kullar syntes du ofta då,
När vidt kring qvällens soliga riken
Din flickas muntra, kallande jagthorn ljöd,
Här mötte din blick Oihonna också.
Hvem ser väl henne, hvem, som ej glömmer allt,
Hvad sällast förr i lifvet han anat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
