Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den två dragonerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad dem eggat som gemena,
Samma täflan fanns än qvar,
Ännu var alltjemt den ena,
Hvad den andra var.
Båda stodo lika nära
Ett gemensamt mål,
Hvar gång Lod blef nämnd med ära,
Nämndes äfven Stål.
Lyckan svängde dock omsider
Att den ena seger vann,
Lod gick fri i alla strider,
Stål blef sårad han.
Dömd till hvila på det sättet,
Låg han tyst och led,
Låg som sjuk på lazarettet,
Då kamraten stred.
Långa måna’r af elände
Hade småningom dock flytt,
Och den tappre återvände
Till sin trupp på nytt;
Men då stod han främst ej mera,
Som han fordom stod,
För hans likar gällde flera,
Och medalj bar Lod.
Stål, han såg kamratens lycka,
Hörde, hur hans rykte steg;
Hvad hans hjerta kunde tycka,
Spordes ej, han teg,
Lät ett ord ej det förråda,
Ej ett anletsdrag. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
