Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soldatgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sad’s, han fått medalj också,
Det spordes snart, att han fått två;
Ack, tänkte jag i hjertat då,
Den som fick vara med.
Och vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och vår,
Då kom ett bud: din fader dött, han dog för ädla sår.
Jag tänkte då, jag vet ej hvad,
Var stundom ängslig, stundom glad;
Men mor, hon gret tre dar å rad,
Så blef hon lagd på bår.
Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid;
Det sägs, det var den första gång, han blekna setts i strid!
På Uttismalm, för Gustafs land,
Min farfar dog med svärd i hand;
Hans fader föll vid Willmanstrand,
Han var från Carols tid.
Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått;
Ett herrligt lif de lefvat dock, en herrlig död de fått.
Ack, hvem vill stappla trög och tung?
Nej, gå i fält helt varm och ung
Och dö för ära, land och kung, –
Se, det är annan lott!
Jag är en fattig gosse, jag, som äter andras bröd,
Jag har ej huld, jag har ej hem, allt se’n min faders död;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
