Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotta Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lät hon drunkna i tårars flod,
Se’n han stupat i striden, Svärd.
När det sista kriget med storm bröt ut
Och hon syntes bland oss på nytt,
Då mindes hon knappast sin fägrings slut,
Så längese’n hade den flytt.
Men vacker än, fast på annat vis,
För en krigsmans sinne hon var,
Och ofta nämndes hon än med pris
Som i blomningens bästa dar.
Fast de forna löjenas högqvarter
Nu hyste rynkor en flock,
Och ögat ensamt var brunt ej mer,
Men hela anletet ock.
Hon älskade kriget, hvad helst det gaf,
Mot-, medgång, fröjder, besvär,
Och de gråa gossarne höll hon af,
Och derför var hon oss kär.
Och om någon med Svärd vid hans fana stått,
Var han säker att ej bli glömd;
Åt sådana mätte hon fullare mått,
Och fördenskull blef hon berömd.
Så följde hon trogen och käck armén,
Hvart helst på sin marsch den kom,
Och der skotten smällde och kulan hven,
Der var hon ej långt bakom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
