Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände gubben under freden redan,
Då var han rund och trygg som framgent sedan;
En främling kunnat tro sig se en stock,
Som man klädt sporrar på och krigsmansrock.
Men i den stocken fanns ett hjerta slutet,
Ett hjerta fläckadt ej, ej heller brutet,
Med starka pulsar och med eldadt blod,
Ett kärnfriskt mannahjerta, fullt af mod.
Och detta hjerta slog för fosterbygden,
Att veta akta den, se, det var dygden.
Hvarför? Jo, derpå gaf han det besked,
Att den var hans och hans vargerings med.
Jag mins, hur ofta, när han var bland kända,
Det var hans lust att orda utan ända
Om detta land, "det bästa rakt, som fanns,"
Och om dess folk, "ett sådant folk som hans."
Han stod då gerna bredbent midt i ringen,
Det var hans sturska vana, efter ingen
I vida verlden, liten eller stor,
Förneka djerfts, att han var finsk major.
Som denna ära höll han ingen annan,
Med den i hugen lyfte stolt han pannan
Och var beredd att gå fast mot en verld
Med sin kohort, sin fullmakt och sitt svärd.
Ibland likväl, när han var rätt i taget,
Beskref han finnens enfald för gelaget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
