Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trosskusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pengar värd var gubben ock att se uppå,
Han och hästen, som han körde, likaså.
Höll den ena sina steg med två ben dyra,
Tycktes knappt ett pris förslå för den med fyra.
Sådan farten, sådan var ock rykt och ans,
Lika tofvig gubbens lugg och hästens svans.
Grålle bar från eget stall sitt dam i verlden,
Och sitt sot på näsan Spelt från egna härden.
Der de syntes så alltjemt i tränen sist,
Är det säkert, att på skratt var ingen brist;
Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran,
Hur den gamle hölls på lasset, vete Herran.
Sakta bar likväl det framåt, småningom
Högre, högre upp mot nordens bygd man kom,
Halfva Österbotten snart han genomfarit,
Var dock allt den samma, han i Nyland varit.
Och på lika sätt gick äfven färden till,
Samma skratt, hvar han for fram, hvar han höll still,
Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret,
Än på gubbens rygg och än på kreaturet.
Ingen ändring dock i skick och lugn och fart,
Spelt, han var ohjelplig, det var uppenbart;
Ingen piska bet på gubbens tjenstekläder;
Och i tjensten bar ock grålle barkadt läder.
Så omsider nåddes Siikajokis strand,
Blott en frusen flik fanns qvar af fädrens land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
