- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
176

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julqväll i lotskojan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid dessa ord spottade hon sig på de rynkiga fingren,
nappade branden af det ena ljuset, steg upp och lyste
oss starkt i synen. "Hå, hå," fortfor hon nu, "men så
skall haren vara förhärdadt hvit, för att man skall
bry sig om att jaga honom in på julafton. Få se,
hvad man nu kan få till mat åt er alla? Strömming
fins här, gudnås, och Anna får försöka att klämma
getterna litet bättre; men gröt kan ingen ge sig att
koka midt om natten."

Så väl gumman som de andra båda ställdes snart till
freds i detta afseende. Vi afpelsade oss, värmde
oss och gjorde oss välkomna genom en kopp punsch,
som gerna bjöds vårt värdfolk af oss och än hellre
af dem emottogs. Snart voro vi hemmastadda och funno
oss särdeles väl i den varma stugan. Den gamla ville
börja sitt bestyr med vårt nattläger och yrkade på att
skynda med getternas mjölkning, då en tillfällighet
afbröt hennes sysselsättningar och blef en anledning
till följder, dem vi ej kunnat förutse.

Kaptenen, som blifvit qvar vid slupen, hade omsider
fått allt i ordning der, beslagit seglen, fästat
båten, uppsändt sakerna till stugan och var klar
att ligga i land för natten. Förrän han gick in i
värmen med sin bössa, erinrade han sig dock, hvad vi
förglömde, att lossa af skottet. Det var knallen
af detta skott, som vållade en sådan diversion i
bestyren.

Den gamla hörde dånet och kastade vårdslöst ifrån
sig en hufvudkudde af ejderdun, som hon just bar
i handen. "Hörden I," sade hon med skakad stämma,
"hörden I icke ett skott? Så må Gud förbarma sig öfver
Juno, som ej kunde vintra i Norge, utan vill bulta sig
mot blindgrundet så tids på året. Sätt ut med båten,
gosse, och håll väl i nordvest, så att du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free