Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julqväll i lotskojan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var försvunnen. Jag sökte honom på våra klippor här
med lykta i handen hela natten, jag ropade hans namn
högre än stormen; men mitt sökande och mitt rop voro,
som om det skett på hafsbottnen. Vid dagningen såg
jag en naken påle, der vår andra båt varit bunden,
och båt och gosse har jag ej sett sedan, och båten
var värd guld, men gossen var mig kärare än lifvet."
Den gamla tystnade vid dessa ord och brast
i gråt. Kaptenen hade kommit in under hennes
berättelse; men han tycktes knappt ge akt på den. Han
fixerade i stället väggarna, taket, allt i stugan,
men i synnerhet ett gammalt fiskbräde, som hängde på
väggen vid spiseln, och det var nästan sönderrispadt
på midten, ehuru några sirater på begge ändarne voro
temligen väl bibehållna.
När gumman slutat tala, steg han dock upp, gick fram
till henne, ref upp rock och väst och framtog ett
glasperlband, som han lade ned på hennes knä.
Den gamla betraktade det en stund, höjde se’n sin
blick och såg förvånad på kaptenen. Snart steg hon
upp, slog armarna kring hans hals och snyftade utan
att säga ett ord. När hon derpå lyfte upp sitt anlete,
strålade glädjen in i bottnen på skrynklorna deri.
"Och så lik din far, som om han gick
uppdagad!" började hon nu, "allenast mycket vackrare
än han. Gud bevare dig, vildbasare, hvem bad dig ränna
ut till sjös allena? Var det väder för dig? Men jag
var ett får, som ej band dig fast vid sängstolpen,
så hade du väl fått hållas hemma. Gud ske lof! Nu
kan jag dö i lugn, och ingen skall fråga på min graf,
hvart jag gjort af med mitt barn!"
Vår öfverraskning kan man lätt föreställa sig;
men den julqväll, som hotade att bli oss så ledsam,
blef gladare än mången annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
