Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det varaktigaste minne af orkanen, och hafvet blef
fridsamt igen, ehuru småningom, likt ett sinne, som
varit häftigt uppfördt och länge fortfar att sjuda,
äfven se’n de orsaker, som vållat dess uppror,
försvunnit.
Ett par stunder hade förlidit efter midnatten, och
jakten vaggades nu vid ett nästan fullkomligt lugn,
liknande det, som rådde före stormbyn, af en lång och
uthållen dyning, utan att vinna i fortkomst mycket
mer än i afdrift. Hela fästet var fullbeströdt med
tindrande stjernor, och natten så klar, att man på
den lilla farkosten utom lyktelden, som bländade ögat,
kunnat hafva en någorlunda vid synkrets öppen.
Vår gamle vän stod vid roret ännu. I hans anlete
röjdes en mulenhet, som nästan gränsade till
otålighet, och han tycktes räkna hvarje minut. Då
och då såg man honom betäcka lyktan, stryka sig om
ögonen och titta ut åt sjön.
Plötsligt klarnade hans blick, han lyssnade. Lätta
årslag hördes på sidan om jakten, och ett rop, som
kanske blott gubben till hela dess betydelse förstod,
förnams och besvarades af honom i samma ögonblick. Det
syntes, som om den annalkande jullen väntat denna
signal, innan denne ville lägga till, ty nu blefvo
årtagen på en gång kraftigare, och det dröjde ej
länge, förrän en käck matros sprang upp på relingen,
gjorde fast sin fånglina och helsade på den gamle.
"Fan i er och tusen grussen från tysken," började han;
"men hvad är det för konster att rida upp i vind,
så att en töjfel skall nödgas ro armarna af sig? Vår
svarta docka ligger bi lågt under er, och det hade
lätt varit alles förbei med vårt möte i denna natt,
ty vi sökte er lägre och ville knappt tro våra ögon,
då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
