Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och framsväfvade som förut, omkringstänkt af skum och
svallsjöar, på de höga vågorna. Den gamle stod med sin
vanliga köld och trygghet vid rodret. Sällsamheten af
de tilldragelser, som redan inträffat, och vådan af
dem, som hotade, hade närmat de båda skotskötarena
till hvarandra och brutit den tystnad, de för en lång
stund iakttagit.
"Han fick sin lön," började ynglingen, som vi redan
känna; "kulan var stöpt af min bror, och det riktades
med hans öga denna gång."
"Ett sådant skott skjuts en gång i mannaminne,"
sade den andre. "Du såg, att han föll?"
"Han föll, och det ingen stund för tidigt. Luntan
låg på kanonen redan; vi voro sålda åt döden, ty han
hade ej kunnat skjuta bom i lugnet nu, om han hunnit
tända an."
"De tycktes," återtog den andre, "ge slupen åt vind
och våg i början, nu styra de efter oss igen. De lära
ej ärna ge köp med sig för detta pris."
"De kunna göra, som de behaga," utlät sig ynglingen;
"om de tycka om att segla för ro skull, så hafva
de hafvet öppet. Oss låta de väl bli att fånga,
se’n vi en gång fingo försprånget och äro ute på
argare vatten, der deras nicka icke mer båtar
dem. – Men hvad i all verlden är detta!"
"Till skoten, gossar, klara att vända," ropade den
gamle. Redan förut var jakten kastad upp i vinden och
höll på att fånga väder med focken. Det var denna
oförmodade vändning, som förvånade ynglingen och
aftvang honom ett rop af förundran.
Så snart han fullgjort sin tjenst och hemtat sig från
den första öfverraskningen, kastade han en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
