- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
219

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Du är en stackare sjelf!" svarade trumslagaren
och höjde sin embetskäpp färdig att trumma till på
kamratens skinn.

"Hvarför höll du icke fast honom, då han kom, utan
vände trumman emot och lät honom slippa undan?"

"Hvarför? Derför att du är dum och vi alla, som tro,
att Svarta Gustaf låter ta sig med händerna som
en killing; jag har sagt, att han skall fångas med
snara." Med dessa ord tycktes förtrytelsen ingifvit
honom en idé, hvarigenom han på en gång ville taga
hämnd på röfvaren och nedtysta korporalen. Han löste
af sig sin trumma, tog det snöre, hvari han bar den,
och gjorde en löpsnara.

Utan att vexla vidare ord gick han härpå till det
tilltäppta hålet i gärdesgården och öppnade det
åter. Här fäste han nu snaran så försåtligt, att
Svarta Gustaf, om han gjorde försök att komma igenom,
nödvändigt på detta ställe skulle finna sin galge. Då
detta var gjordt, kom han tillbaka, hängde sin trumma
på en knapp i tröjan, tog käpparna, gick rakt fram
mot sin fyrbenta fiende och gaf till en sådan sats
hvirflar, att denne, ovan vid en dylik krigsmusik,
behöft åtta fötter för att hinna undan något när så
fort, som han tycktes önska.

Hittills hade de öfriga kamraterna blott varit
åskådare af trumslagarens manöver; men nu, då de
sågo fienden stadd på full reträtt, föllo de till med
ett härskri, såsom om det gällt att störta Jerichos
murar.

Svarta Gustaf sprang icke mer, han flög, och detta
tyvärr till sin egen olycka. Ty knappt hade han
blifvit varse öppningen, genom hvilken han inkommit
i detta trångmål, förrän han riktade sin kosa dit
och störtade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free