- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
279

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att betyda. – Men det blir ju alldeles mörkt, mitt
herrskap, och bäst det är, så stöta vi väl på en sten
och drunkna här allesammans."

Det hade också i sjelfva verket redan mörknat så, att
den gamle rådmannen började misströsta om att hitta på
fartyget. Hvad än värre var, hade han anledning att
förmoda, att kaptenen redan hunnit ankra och begifva
sig från skeppet, och han var derför angelägen om att
förebygga den ledsamheten att förfela hans kurs och
segla förbi hans båt utan att möta den. Han begagnade
alla de pauser, han kunde tvinga in i sin språksamma
följeslagarinnas sladder, för att lyssna efter rösten
af någon talande eller ljudet af ett årtag ute på
den vida, bortskymda fjärden.

Då icke ett ljud förspordes, och vägen till den
vanliga ankarplatsen för skepp, som antingen af
motvind eller mörker voro hindrade att segla in i,
den inre bugten af hamnen, var alltför lång och
besvärlig att så sent på qvällen tillryggaläggas,
ändrade han sin första plan och beslöt att lägga
till vid en plats, från hvilken den väntade båten
lika säkert kunde varseblifvas som från slupen. Det
var en udde, förbi hvilken inåt hamnen sträfvande
farkoster måste styra, men som äfven hade en enkom
för slupar inrättad brygga, vid hvilken mången från
redden kommande plägade landa, om han för tillfället
fann det bättre att gå till fots till staden än att
med armar och rodd sträfva dit.

På denna udde landsatte den värde styrmannen sitt
sällskap, öfverlåtande åt deras val att dröja qvar
eller begifva sig tillbaka. Omständigheterna fogade
så, att man knappt hunnit upp på bryggan, när man till
allmän glädje hörde de raska årtagen från en slup, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free