Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är rysligt, min herre, och jag fasar för att nämna
det. Mitt barn besvor mitt fadershjerta att icke
förföra hennes svaga, värnlösa själ.
Dagar, veckor hafva förflutit sedan detta
uppträde. Rosa vissnar. Mer och mer klar blir mig
nu den lära, hvars gift hon insupit, denna varma
hjertans mördande förvillelse att försmå saktmodets
frid och att förbränna sig sjelfva, för att icke
kunna klappa i svaghet mer. Är det då icke i svaghet
och stoft all herrlighet förklarar sig och lefver,
såsom solen lefver med tusen färger i plantornas
förgängliga ätt? Hvarför då förstöra en boning,
der herrligheten kan lefva i glans och frid? Det är
odödlighetens lif de söka, och de kalla sitt jordiska
lif en död. O, min herre, när har ni väntat blomning
af en växt, som vissnat i sitt frö? Ni tror på en
odödlighet! Är det derför, att jorden är så mörk,
och lifvet här ett intet? Nej, nej, derför väntar jag
en himmelsk verld, ett högre lif, att denna jord är
så skön, detta lif, oaktadt sina sorger, så heligt
och så ljuft.
Jag slutar nu. Hvad skall jag hoppas för mitt
barn? Har ni ett råd att ge, så dröj ej. Hösten
kommer, och frukterna mogna, har jag sett i
förbigående. Skicka mig en bok, hvari man tänkt med
frid på något grand af det underbara lifvet. Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
