Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Tionde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JULIA
(seende upp mot v. Dann).
Men hvad är det för glitter?
En tår, vid Gud, som i ert öga sitter
Och faller ner och följs af en kamrat;
Bekänn det bara, nu är onkel flat.
DANN
(stryker sig öfver ögonen).
En tår? Hvar tror du dig en sådan finna?
JULIA.
Nej, blygs ej för den mer, låt den få rinna.
Ni är så skön i ålderdomens dag,
När hjertat speglas i hvart anletsdrag,
När ögats kyla smälter bort i tåren.
När den är sjuk, er blick, när den har våren.
DANN.
Håll munnen, unge, nu! Jag är en man,
En hårdnad man; jag kan, hvad menska kan;
Men att stå här och se er fröjd och lycka,
Och allt, hvad jag har kärt, i famnen trycka,
Och qväfva minsta tår af glädje, –
nej! Det är omöjligt, barn, det kan jag ej.
Ridån faller.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
