Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Åttonde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEONTES.
Om rätt du anar, vet jag ej; dock säkert syns,
Att ej en vänligt sinnad tog från dig din son.
TEKMESSA.
O son, din moders bittra sorg, Eurysakes,
O, att den tröst jag ägde, att du vräktes nu
Ett lik på hafvets böljor eller multnade,
För lifvets plågor stel, på någon okänd strand!
En graf jag ville reda då på denna ö
Och kalla moderligt din skugga dit till ro.
Men nu kanhända lefver du, beröfvad allt,
Som ger åt lifvet värde, är en slaf kanske,
Ett mål för hätska fienders begabbelser,
Och suckar, smidd i bojor, stängd från solens ljus,
Så ung och dock så hopplös, efter dödens lott.
LEONTES.
Tekmessa, många sorgsna minnen gömmer du
I natten af ditt väsen; dock en större sorg
Än den, du pröfvat, vet det, blefve min den stund,
När till ditt bröst du åter slöt Eurysakes.
TEKMESSA.
Ve, hvad är detta? Bör jag frukta äfven dig?
LEONTES.
Nej, qvinna, bed i trygghet du till gudarne
Med modershjertats outtröttligt trägna flit
Om räddning för din son och om hans återkomst;
Det tillhör dig, det är ditt ädla, sköna kall.
Om du blir bönhörd, återfår af ödets gunst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
