Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Tredje Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej krossande på jorden ned, af jordens törst
Ej sväljdes svala hafvet, hafvets hunger slok
Ej jorden opp; men vid den strand, der vågen steg
Mot skyn, stod blomman, synlig knappt, och växte trygg.
Så ordnar Zeus sitt välde, grundar ytterst allt
På rätt, på aktning äfven för den svages rätt.
Och derför sträng, allvarlig, vördnadsbjudande
Står vid hans sida närmast bland de himmelska
Hans dotter Dike, och på henne fästs hans blick.
Syns ljus kring hennes panna, ler allherrskarn sjelf,
Och vidt som solens strömmar då hans mildhets ljus;
Men mulnar hon, då griper vred sin ljungeld han
Och krossar folk och städer, allt, på höjd, i djup,
Der Dikes lag förgäts och orättvisa bor.
Hvad är, att menskan yrkar på ett ändamål
Och aktar ringa hvad som möts på banan dit?
Förstår hon väga hvarje sak med gudars våg,
Och vet hon, när hon rubbar blindt en göpen sand,
Om ej ett jordras hämmats genom denna blott?
Låt vara, att hon menat blott det ädlaste
Och äfven skuldlös hunnit, hvad hon syftat till;
Blef detta alltid hennes lycka? Stod hon ej
Besviken ofta, gäckad af sin egen dröm,
Lik barnet, som med jubel sprang mot bergets topp
Att famna morgonrodnan, som en dimma var?
Och till ett sådant ovisst, fjerran anadt mål,
Helt annat ofta, när det hins, än när det söks,
Vill menskan trampa orättrådighetens stig
Och komma sorgförtärd och skuldbelastad fram!
LEIOKRITOS.
Du grubblar, yngling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
