Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Nionde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADAMASTOR.
Så händer. Dock for denna gång ej rädes jag,
Att gudasvaret skall för sådan dubbelhet
Anklaga ödet. Medon, ditt är ordet nu.
LEIOKRITOS.
Jag lyssnar.
MEDON.
Konung, hvad jag vid min sändning sport
Vill, som det förefallit, jag förtälja dig,
Viss att din önskan aldrig bättre fyllas kan.
Till Delphoi kom jag, kom till helga hålan vid
Parnassos fot och templet, på hvars tröskel jag
Prestinnan fann, det doldas genomskåderska.
Blid var hon vid min ankomst, satt i drömmar sänkt,
Med handen under lockomslutna pannans snö.
Men när din gåfva andaktsfullt för hennes fot
Jag lade ner och föredrog ditt ärende,
Förändrades den höga jungfruns anlet. Opp
Från stället stod hon. Svage, blinde, dödlige,
Så ropte hon, hvi forsken I ert öde ut,
När dock så kort med fröjd och qval er lefnad är?
LEIOKRITOS.
Var hon förtörnad eller ofärd bådande?
MEDON.
Hör blott! Så sagdt, till källan, den kastaliska,
Hon gick och kom tillbaka, tvagen, renad från
Hvart grand af ett förflutet, ett närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
