Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Akten. Första Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EUBULOS.
Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
HYLLOS.
Hvar föll han, när och huru? För Apollos pil,
Säg, eller såsom fiende för menskohand?
EUBULOS.
Ve, han är död, mer vet jag ej. Med sådan sägn
De kommit nyss tillbaka, kungens sändebud.
HYLLOS.
Så böj dig under höga gudars skickelse
Och red hans grift och kalla dit hans hamn till ro,
I fall han obegrafven glöms i fjerran land.
Det blir din gärd, den enda, honom egnas kan.
EUBULOS.
Så kall, så liknöjd, så förståndig, och likväl
Så ung ännu! Hur vinterstelt är ej hvart ord
Från dina varma läppar, mer än om det re’n
I lustrer frusit under hvitnad hjessäs snö.
Ve, ve din lott, den ungdoms öde, som lik dig
Grott upp att skåda Salamis, som nu det syns.
Ack, arma vinterplantor i ert fosterland!
På er har ej dess blida sommar stråla fått,
Den for med Ajas, återkom ej nå’nsin mer.
Här föddens I till blomning ej, till vittnen blott
Af våldets stormar, svekets mörker, hatets köld.
Hvad ljufvast fins för gudar och för menniskor,
Frid, fromhet, glädje, frihet under stadgad lag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
