Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Akten. Första Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du sjelf, om dina ögons ljus du ägt ännu,
På annat än på deras vapen skilt dem åt.
TEKMESSA.
Så lika voro båda?
LEDSVENNEN.
Ja, så undransvärdt.
TEKMESSA.
O du, som bär egiden på jungfrulig arm,
Med makt att skydda skaror eller krossa dem,
Stridvana, segerskiftande gudinna, du!
Förnim min bön, en moders denna gång dock ej;
Jag vet, en sådan vore ju för obekant,
För ringa, för att finna väg till dig, till dig,
Du otamdt höga, aldrig menskligt kufvade.
Nej, hvad jag beder flödar ur en källa fram,
Så ren, så obesmittad af hvad menskligt är,
Som sprang den ur ditt sinne. Derför hör min bön!
Ur tacksamhetens helga källa flödar den.
Omhägna i den långa stridens vilda ras
Vår hjelpare, den ädle, tappre ynglingen!
Sträck mild din sköld för honom, hvar en vingad pil,
Ett uddhvasst spjut hans hjerta söker; spräng hvar hop,
Som skockar sig fiendtlig, der hans bana går,
Att han ej öfvermannas! Öka du hans kraft
Att föra svärdet eldigt, mäktigt, segersällt,
Tills, höljd af ära, ändtligt han det sänka får
För den, hvars makt han grundat! Den! Gudinna, tål
En suck jemvä! för honom dock! Om ära ej,
Om skydd ej vågar den dig be; om skonsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
