Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Akten. Femte Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEONTES
(sättande sig ned på en häll).
Mitt bröst är träffadt, skuggor skymma re’n min syn,
Den långa nattens antag fyst bebådande.
Nu, Dike, är ditt offer redt, förblöder snart
Och hvilar qvalförlossadt på ditt altar se’n.
O ljufva fröjd af döden, när den kröner sist
En kamp, som för det rätta kämpats lifvet ut.
Hvad vore kungaspiran mig, hvad lifvets lust
Af ungdom, kärlek, njutning mot min visshet nu,
Att ingenting skall skilja mig från henne mer,
Den gudahöga, som jag helgat lif och död?
TEKMESSA.
Jag hör din stämma, dyre, och jag känner den
Och ropar ve och tusenfaldigt ve, när jag
Af dina ord förnimmer, att du sårad är.
Kan intet till din räddning göras, kan jag ej
Dig bistå?
LEONTES.
Fåfängt, drottning, bjuder du din hjelp.
TEKMESSA.
Försmå den blinda qvinnans omsorg ej, hon ser
Med sina fingerspetsar och sitt hjerta än.
Kom, om du mäktar komma, eller kommer jag
Till dig; säg, hur du önskar.
LEONTES.
Låt mig slumra hän
I stilla ro. Min lefnad var min sorg; min död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
