- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
49

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -    2. Snapphanarne af O. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då man i skildringen af Stålbrands karakter igenkänner
ett romanförfattare äfven af rang eget manér, att
uppsöka och slösa fullkomligheter på någon person
i deras arbeten, så har jag tyckt mig böra begagna
detta rum för att yttra några tankar om det äkta och
oäkta i ett dylikt idealiserande och om svårigheten
att af alla dessa fullkomligheter, huru många och
verkliga man än må sammanställa, bilda en person af
sann skönhet, adel och intresse. Må man tänka sig
vilkoren för ett skönt anlete och uppdraga dem i sin
föreställning så rikt och så skarpt som möjligt. Man
tager noggrant ut dimensioner, färg o. s. v. på de
skilda partierna och förföljer dem, så långt tanken i
deras delar kan se någon betydelse. De sammansättas,
och man borde få lif och skönhet i det helas
uttryck, men ser endast stelhet, betydelselöshet
och död. Den äkta målaren framkastar en bild. Vi se,
att denna panna är regellös som enskildhet och emot
proportionslagarna för skönheten såsom del: ögat har
ingenting utmärkt, hvad konstlag vidkommer; i det
ena partiet efter det andra hittas en bristfällighet,
någonting, som man tycker kunde vara vackrare, mera
intagande, annorlunda. Men bilden i sin helhet med
allt detta oregelbundna lefver, andas, talar, ja,
förtjusor genom ett himmelskt uttryck af ädelhet
och skönhet. – Konstnärn ensam i sin högsta mening
kan, att likna smått med det stora, som den Högste
Mästaren skapa skönhet i dess sanna uppenbarelse; och
han skapar den ur idel motsatser, efter begreppets
uppfattning, och hans skapelser äro som naturens
lefvande uttryck af styrka och svaghet, af ondt och
godt. Deras synliga skönhet är en följd deraf, att
han från inspirationens höjd sett blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free