- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
51

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -    2. Snapphanarne af O. K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det ges hos hvar och en någonting, som, tänkt afskildt
och i och för sig sjelft, vore ondt, men som i sin
förening med något annat, med något i sig sjelft
tänkt godt, upphör att vara ondt och är snarare det
verkliga godas vilkor, och derför så nödvändigt, att
det ej kan bortönskas. Så finnes också i naturen intet
absolut ondt, utan tanken blott skiljer det onda och
det goda, likasom i naturen ingen absolut kropp eller
död utan själ och lif finnes, ehuru tanken skiljer
det förenade i dess begge motsatser; om någon derför
sammansatt «en person af blott tänkt ondt eller tänkt
godt, så har han producerat en osanning, ett varande,
som icke är och i naturen ej, utan endast i tanken
har sin motsvarighet. Till brister af detta slag gör
sig största delen af romanförfattare saker, ehuru i
mer och mindre mön. Det är väl sant, att ingen roman
visar oss det absolut goda personifieradt i hvar och
en af sina särskilda personer, ty man har lätt funnit,
att af idel ljus ingen effekt kunnat tillvägabringas,
emedan i det samma icke existerat en skenbar strid;
men de fleste författare hafva deri irrat, att de på
ett predestinerande sätt hopat allt det goda på en,
allt det onda på en annan, då det likvisst är med
enskildheter samma förhållande som med totalitet,
såvida äfven det minsta är i oändlighet det störstas
typ. – Vi se här tydligen, hvaraf det kommer, att
blotta förståndet ej mäktar dana konstverk; det ser
nemligen blott stridigheter, och tänker, men ser ej
deras inre förlikning, hvaraf följden är, att det
blott kan visa dem sammanställda, icke förenade. Det
synes häraf också, att min mening ingalunda är, att
man skulle danat en sann person derigenom, att man
i den sammanställt tänkta motsatser; tvärtom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free