- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
75

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -    5. Samlade dikter af Euphrosyne, första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon begriplig mening står att utledas. Den förra
anmärkningen gjordes således mot svassande och,
på sina rum, intet sägande ord, den senare mot
hela meningar af enahanda beskaffenhet. Att deras
uppkomst är att tillskrifvas samma orsak, som sades
vålla prålet med praktorden, är så mycket klarare,
som de i sig sjelfva innebära beviset på utevaron för
tillfället af allt poetiskt ljus. För att gifva en
föreställning om hvad rec. menat, då han omnämnt och
anmärkt sådana meningslösa meningar, må exempelvis en
eller par anföras: i Psyche, pag. 76, läsas följande
ord, dem Psyche sjelf uttalar:

        Nu i dalen vill jag glömma
        Dagen bort, på resor drömma
        Blott om dig min själs gemål!
        Lundernas demantesmycken,
        Floras alla blomster stycken
        Blifve kärlekens symbol!

Läsaren må sjelf försöka komma till någon rimlig
föreställning genom de tre sista af de anförda
raderna. Med någorlunda fog kunde man säga, att
kärleken är ren som daggdroppen, eller som blomman,
men att daggdroppen är en bild af kärleken, hvilken
älskare skulle väl begripa detta, vore han än
så vattlagd och förstelnad? Ett lika öppet fält
för meningar, halfmeningar och omeningar lemna
t. ex. följande rader, tagna ur samma stycke:

        Fritt må menskohjertat väfva
        Kring sig sjelf sitt sköra nät,
        Spindeln likt som är inspunnen
        I sitt veka fängselgarn: –
        Brister blott en tråd, försvunnen
        Är din fröjd, o stoftets barn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free