Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Sveriges nu gällande poetiska literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott på sin tids, utan äfven på kommande åldrars
vittra förhållanden, afger till allmänheten följande
"Reflexioner och förklaringar:
Det torde icke af den sakkunnige kunna nekas, att
hela vår kultur, i allmänhet taget, är stöpt i en
efter den franska härmad form. Icke allenast vår poesi,
utan äfven publikens filosofiska tänkesätt (hos
de folkklasser, der något dylikt kan supponeras)
är fransysk. Och hurudan är nu den franska poesien
och filosofien? Den förra vann sin höjd under loppet
af Ludvig XIV:s tidehvarf och uppammades vid hans
hof. Den antog derför de stela hofmanéren, blef
galant i stället för djup och preciös i stället för
skön. Och som den endast var bestämd att roa hofvets
och de förnämares cirklar, blef den i stället för
hvad den borde vara – nemligen fantasiens fria
och djupa spel – en rhetoriskt utsmyckad, artig
senscommuns-deklamation. Ty hvad är det högsta
man söker i societeterna, om ej senscommun och
artighet? Franska poesiens partisaner medgifva äfven
detta, då de påstå, att denna poesies skönhet ligger
i uttrycket, till hvars riktiga fattande fordras
nästan en i sjelfva Paris förvärfvad bekantskap
med det högre konversationsspråket. Men hvad är
det för en skaldekonst, som endast beror af orden,
som endast ligger i fransyska språket? Man finner för
öfrigt ingenstädes spår till något dylikt. De gamles,
liksom spaniorernes, italienarnes, engelsmännens
och tyskarnes skaldestycken upphöra aldrig att vara
poemer, om man än skiljer dem vid deras ursprungliga
taleformer, deras af den förste skaparen gifna ur-ord,
att jag så må säga. Så t. ex. hvem igenkänner icke
att det är poesi man läser, till med då man läser
madame Daciers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
