Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken af Franzén, femte bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När den gamle sedan uppvaknar och kommer hem
till de sina, orolig öfver att hafva förspillt
sin och deras lycka, öfverraskas han gladt af den
upptäckten, att han i sin ficka burit fullmakten
till det åstundade pastoratet. Händelsen är enkel och
episodiskt genomflätad af tillredelser för det unga
parets bröllop, som skulle firas i det gröna samma
dag. Sjelfva lokalen ger tillfälle till idylliska
målningar och scener, af hvilka många äro af en
sällsynt naivitet och fägring. I brokigt hvimmel
ser man här täcka, glada barn, lappska trollfigurer,
aktörer, dilettanter, hofmän och slutligen konungen,
alla tecknade med lifliga och träffande färger. Aurora
i sitt sockerbagarestånd är oändligen intagande,
likaså Angelica, ehuru denna senare är kanske
för mycket smickrad och förståndig. Det brustna
halfgeniet, kolportören Löder, är som en Momus icke
ointressant hållen, ehuru hans bittra misslynne ibland
något för sträft korsar den idylliskt leende tonen
af det hela. Schröderheims personlighet igenkännes
med lätthet, och de celebra pastoratsfrågorna under,
hans tid äro berörda med mycken humor och tillika
mycken skonsamhet. Med få ord, stycket är, oaktadt
det ringa omfånget af dess hufvud-intrig, rymligt,
gladt och lefvande genom de många omväxlande utsigter
skalden förstår att öppna för läsaren, under det
han leder honom den korta vägen till sitt mål. Någon
gång tyckas väl rimmet och versen, ehuru behandlade
af en mästares hand, hafva hindrat den lätthet och
rörlighet i dialogen, som väsendtligt höra till
dramatiska skildringar, och som nu fordras med så
mycket större ömtålighet, som man blifvit vanare vid
arbeten af samma slag på prosa; men sådana tyngre
ställen äro sällsynta, och i allmänhet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
