Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans blick är lugn, i synnerhet vid sakta väder:
"Vid vindarnas sus
Du (örn) blickar så lugn"
(Rudolph i kal. Winterbl.)
Hans klo är senig, men hans näbb mjukare än någon
hittills känd fogelarts, och i sanning till den grad
böjlig, att han kan le, såsom det heter om honom i
visor:
"Men slägten du sett
Re’n födas till gråt
Och sträfva – belett
Det hopp, deras stråt
Belyste till grafven"
(Rudolph i kal. Winterbl.)
Eller:
"Dock under löje
Frihetens ädling
Skådar föraktligt
Masken som krälar
Sjelfvisk i gruset"
(Euphrosyne).
Oftast ser man honom med svedda vingar; så säger
Valerius:
"Spädaste örn ej räds att i solen sveda sin vinge"
Det är skada, att tillgång till vidare uppgifter
i detta afseende brista. Författaren, som sjelf ej
haft tillfälle att se den allmänna poetiska örnen,
kan ej heller med egna observationer ersätta det,
som felas. Flere och vidsträcktare upplysningar äro
dock att tillgå öfver hvad i det följande kommer att
bli föremål för afhandlingen, nemligen detta örnslags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
