Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och stormen, den hördes
I furarne gunga
En vingstark örn."
Den poetiska örnen kläcker ej sina ungar. De äro
ursprungligen till i sin fulla utbildning, men sakna
lif, till dess de blifvit kysste af solstrålen. Så
säger Rudolph:
"Då solen slog upp
Sin herrliga blick,
Den stråle, som först
Uppvaknande gick
Ur morgonens tjäll,
Dig kysste till lif."
Örnarnes afföda är icke alltid örnar; det händer, att
en del af ungarne bli svaner, dock uppfostrade alla i
samma hus. Så säger Carl i Poetisk Kalender för 1822:
"Vilda örnar, milda svanor,
Syskon i ett enda hus."
Detta låter nästan otroligt, dock talar för sanningen
deraf den utomordentliga lust till bad, både örnar och
svaner röja, och som tydligen har sin grund i någon
gemensam vana från yngre år och från samma föräldrars
hus. Om denna badlust tala flere skalder. Så säger
Euphrosyne om Örnen:
"Att den, som lefver
För det omätliga,
Måste der bada
Glänsande vingen,
Vill han i lifvet
Stilla sin längtan"
Med henne instämmer Bahr i sina dikter:
"Se, huru Örnen flög,
Se, hur han sväfvar hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
