Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ordets andra del är uppfattad olika, såsom
»korn» eller »krona».
Både trollrunor och ord förekomma på ett benstycke,
som 1840 hittades djupt ned i en torvmosse
vid Lindholm, Vemmenhög sn, Skåne, nu i Lunds
museum, och på grund av sin hemlighetsfulla inskrift
säkert med rätta kallas amulett. På benstyckets
ena sida står från höger till vänster:
aaaaaaaaRRRnnbmuttt:alu: som uppenbarligen
utgör trollrunor, om ock betydelsen ej är i allo
klar. De 8 a antagas syfta på runans namn äss
»asagud» särskilt Tor, och efter en av asagudarna,
Tyr äro de 3 t uppkallade, dessa båda rungrupper
åkalla säkerligen åtta resp. tre gånger dessa gudars
skydd, de 2 n ha namnet »nöd», som antyder faran,
och alu är ett ord, som förekommer på många
brakteater och brukar tilläggas betydelsen »skydd,
värn». Betydelsen av övriga runor är oklar men
säkerligen också magisk. Längs andra sidan står,
ävenledes från höger till vänster: ek erilaR
sa wilagaR hateka:, som numera översättes:
»Jag Eril den listige», vilket binamn antages hänvisa
på den kunskap i trollrunor, varpå ristaren nyss
givit prov.
Även runstenar blevo bärare av besvärjelser. På
en sådan, den vid Björketorp [1] i Blekinge,
angives detta ändamål uttryckligen genom ordet
uþArAbAsbA »förbannelse» på stenens ena sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
