Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. VÄRMUND. - 8. ÖDBÄRN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehåll som (opt vá sigr) Sigvat skald F. Jónsson No-isl. Skjaldedigtn.
B. I, s. 249, str. 15, eller (vá frægr konungr) ib. s. 229, str. 2. Delarne
av ett dylikt inskott förekomma stundom spridda på flera verser, t. ex.
i Sigvats Austfararvísur, str 1: þessar v. 2, vísur v. 3, of fqr gerðak
v. 4, svafk fátt v. 6, siðan v. 7. Då ett dylikt enstaka ord av stál
alltemellanåt förekommer i Sigvats dikter, är det frestande att tillskriva just
honom detta verspar och antaga det tillhöra det kväde om Anund Jakob,
som nämnes i Skáldatal och som han troligen diktat 1031—35, då han
uppehöll sig vid svenska hovet, men som är alldeles förlorat. Måhända
har Djärv deltagit i den strid, som värsparet åsyftar, och ristaren därför
bevarat verserna därom till hans berömmelse, och vågen är väl snarast
krigsbyte från en fallen fiende. Det är kanske det härnadståg av Anund
till Semgallen, som besjunges, vilket omnämnes i Yngvarssaga viðfqrla,
ed. Olsson, s. 10, och sålunda bekräftas här, liksom så många andra
runinskrifter visa, att denna saga har historiskt underlag. De felande c. 10
runorna i lockets inskrift skulle kunna utfyllas till i (simkala × l) oti
"i semgallernas land." jfr til simkala Sö. 198 Mervalla, B. 720, L. 944.
Övers.: "Djärv fick (som byte) av en semgallisk man dessa skålar i
semgallernas land men Värmund ristade dessa runor. Fågeln slet den
bleka mängden av fallna — drap — man såg på asgöken, hur han svällde."
8. ÖDBÄRN.
Ristaren Ödbärn (uþbirn) namngiver sig å runstenen:
1. Väppeby, Oknö, Arnö sn, Trögds hd, B. 595, L. 710, D. I, 77:
hru : muntr : ak : kuþ : muntr : latu : risa : stin : þansa : iftir :
slyru : faþur : sin : kuþan : uþbirn : risti : "Romund och Gudmund
läto resa denna sten efter Slydra, sin fader god. Ödbärn ristade."
Märk: a) Runslingan följer stenens kanter och är sluten. Mitten
fylles av små slingor, flätade kring ett djur, som liknar det hos
Tidkume, b) hr i hru : muntr har en ålderdomlig prägel, c)
Monoftongisbeteckning motsvarar de gamla diftongerna: ak, risa, stin, uþbirn, d)
Lederna av sammansatta namn åtskiljas av skiljetecken: hru : muntr,
kuþ : muntr, e) Runan o förekommer icke, men þansa, kuþan äro
intet bevis för att ristaren brukat den som o-runa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
