Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I urtiden nedstego till jorden månge den
Eviges söner, serafim och kerubim, gudar öfver
tidsskeden och himlakroppar. Månge lägrade
sig på toppen af Hermon, andre på Olympus,
och bland dem var störst och mägtigast han,
som rösten ur fjellet kallat tidens gud. De
jemförde sin kunskap, skönhet och kraft med
Adams söners och kände öfvermod och
herrsk-lystnad och afföllo från den Evige. Tidsguden,
som eger troner på många verldsklot, byggde
sig ännu en på Olympus och gjorde sig till
herre öfver alla folk. Och han och hans
serafim och kerubim funno behag till
menniskornas döttrar, och nr deras famntag föddes ett
slägte, de forntidsväldiges, som slog folken i
träldom och uppfylde jorden med orätt.
Men tidsguden sade till titanerna: min nåd
vill befria menniskorna från den Eviges lag,
som är en pinsam lag och aldrig kan af dem
fullbordas. Gören fördenskull menniskornas
ok tyngre, så att deras tankar aldrig må skiljas
från döras trälsysslor, att de må glömma den
Eviges lag, som de hafva i sin ande, för min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
