Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen lag, som bjuder dem utifrån och ålägger
dem lydnad, men fritager från ansvar och
tillåter dem • följa lustens lag i deras kött! Och
släcken elden på deras ärilar, att deras oroliga
själar må varda delaktiga af djurens lycka, som
trifvas utan att tarfva min eld, ty det ljus, som
solen, månen och stjernorna gifva dem, är dem
nog; men allt annat ljus och all annan värme
skola vara i de väldiges ego och tjena dem!
Nu släcktes elden på alla ärilar, och
menniskorna ledo mycket och glömde under sitt
trälande den Evise och den Eviges beläte och
c i o
lag, som äro uti dem. Deras anleten miste
sin fägring, och blicken vardt skygg och ryggen
krökt och tanken slö och hugen dolsk under
det för tunga oket.
Då fans bland titanerna en ende, som
sörjde öfver att det sköna, öppna och fria
skullè försvinna bland menniskorna. Han
förbarmade sig öfver dem, och medlidandet skärpte
hans förnimmelse, så att han kunde höra inom
sig den Eviges röst, som sade, att menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
