Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden kasta upp två klipphällar på Midgards
yta. Någon gjorde af dessa hällar kvarnstenar
och skänkte dem till konung Frode Fridleifsson.
Ödet ville, att samma jättemör tillfångatogos
under ett krig i Svitiod och såldes som
trälin-nor till Frode, som lät dem draga kvarnen,
kallad Grotte. De malde guld och trygghet åt
konungen och fred åt hans folk och välvilja
mellan menniskor. Men då Frode, förhärdad
af guldlystnad, vägrade dem nödig hvila, malde
de eld och död öfver honom och läto kvarnen
gå med sådan fart, att stenarne sprucko och
resvirket störtade ihop.
Jag fann, att denna sägen var välbekant
för Ahasverus. Han kände tillochmed en vida
äldre upplaga af den, som han hört, när han
i första århundradet efter Kristus gjorde sin
första vandring genom Svitiod. Kvarnen Grotte,
sade han, var, enligt hvad då troddes, ofantlig.
Hon var stor som världen. Hennes midtelstolpe
var världsaxeln, kring hvilken himmelen,
likasom hennes löparesten, svängde. Hon malde
guldålderns glädje och lycka åt menniskornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
