Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manar osa alla till ro, och det hofve* ej gubben
att tal*
Sjelf om de bragder, han gjort i sin ungdom.
Stunderna ila,
krafterna ila med dem — hvem tror ffråhårure
kampen?
Kommande dagar de aro ändå de säkraste vittnen,
Mycket de skola förtälja om mig och Aiitt minne
skall lefva.
Kanske — det anar mig nu — jag hörde en
manande stamma
Blandas med gyllene strängarnas ljud — q åter jag
kommer;
Kanské ej mera du här i din sal Aristomenes skådar.
Se, till ett minne jag skänker dig. nu mitt väldiga
slagsvärd —
Svärd jag äger ändå och i Lydien fredligt jag landar.”
Sade och reste sig opp, i hast från den väldiga länden
Löste Messenes värn, det silfverglimmande svärdet.
Drog det nr skidan och log och det blänkte i Konun-
ga-salen
Klart som om Dundraten 8 and t från Olympen en
flammande ljungeld.
Hängde på muren en forntida hjelm af blänkande
koppar,
BHdbesmyckad och tung; nu vågade ingen af alla
Dem, som den blomstrande jorden bebo, att bara en
sådan.
Men Aristomenes höjde med makt blixtskimraode
* svärdet
Klöf ■ ett endaste hugg den konstarbetade hjelmen.
Drottningen, bleluude, högt i de darrande tärnagnas
händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
