Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämtas ur läroböckerna. I gengäld förde Wiiks ivriga försvar för sina åsikter och
polemik mot andras hypoteser de studerandes tankar in på frågor av större betydelse.
Det stora stipendium Wiik skänkt vårt universitet vittnar om hans kärlek till
högskolan och hans önskan att befrämja mineralogiens och geologiens studium vid
densamma.
Såsom vetenskapsman har Wiik utvecklat en mångsidig verksamhet på
mineralogiens oeh geologiens omräde ävensom utgivit avhandlingar av spekulativt innehåll,
gående utöver naturvetenskapernas gränser.
Det bästa och längst bestående värdet komma helt visst hans mineralogiska
arbeten hafva. Wiik bar beskrivit ett stort antal in- och utländska mineral, påvisat
optiska anomalier och vicinalytor hos dem, undersökt deras etsfigurer m. m. Det mest
uppskattade av hans arbeten är: „Undersökning av förhållandet mellan de optiska
egenskaperna och den kemiska sammansättningen hos pyroxen- och amfibolarterna" (1885).
I detsamma påvisades, att utsläckningsriktningarnas och de optiska axelvinklarnas
växlande storlek sammanhängde med bögre eller lägre järnhalt hos de ifrågavarande
mineralen. — Vidare har Wiik utgivit en lärobok i mineralogi kallad „Mineralkarakteristik"
(1882). Den är i flere avseenden praktiskt uppställd för examinering av mineral och
användes ännu för detta ändamål. Med denna lärobok försökte Wiik införa ett nytt
„förkortat" symboliskt beteckningssätt för kristallformerna. Medan dessa vanligen angivas
genom s. k. millerska tecken, d. v. s. tre indices (hkl) bänförande sig tili de tre
kristallaxlarna, så att den första hör tili a-axeln, den andra tili b-axeln och den tredje till
c-axeln, skall man enligt Wiik också utsätta axlarnas tecken, så att den allmänna formen
för en symbol bleve ahbkcl. När alla indices hava värdet 1, blir symbolen = abc. om
någon av dem bar värdet 0, utsättes varken axelns tecken eller index. Under sistnämda
förhållande blir verkligen en Wiiks symbol kortare än en millersk, t. ex. a i st. f.
(100), men i andra fall äro hans symboler, såsom innehållande sex skrivtecken långt ifrån
förkortade i jämförelse med de brukliga och för räkning vida mer praktiska tretaliga
beteckningarna för kristallernas ytor. Wiiks förslag har ej häller vunnit efterföljd.
Vid sinaä tidigare mineralogiska arbeten förblev Wiik på iakttagelsernas säkra
grund. Men från denna höjde han sig på spekulationens vingar, då han i tvänne åren
1889 och 1893 utgivna arbeten sökte förklara kristallstukturernas och kristallformernas
sammanhang med substansernas kemiska konstitution. Utgående från en även av andra
forskare försökt art av betraktelser över atomernas (eller deras kraftlinjers) stereokemiska
gruppering inom molekylen gick Wiik allt längre i konstruktioner och antaganden över
kristallmolekylernas former och dessa molekylers anordning till kristaller. Hans här
framställda uppfattning av atomgrupperingen i de kristalliserade kropparna synes i några
fall kunna giva uppslag till tolkningen av de kristallografiska relationerna mellan vissa
mineral, men i allmänhet strider den i så många stycken både mot föreställningar och
faktiska rön inom molekylarfysiken, att hans teori knappast kan påräkna beaktande,
och icke ens frammanat någon vederläggning.
Wiiks positiva bidrag tili mineralogiens framsteg hava emellertid blivit med
erkännande uppmärksammade, och som bevis därpå må tjäna, att han år 1874 kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
