Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tili ledamot av Mineralogiska sällskapet i S:t Petersburg, och år 1880 till
korresponderande ledamot av Mineralogical Society å London. — Redan år 1876 hade han kallats
tili korresponderande medlem av Geologiska föreningen i Stokholm. — Till hans ära
bar mineralet Wiikit erhållit sitt namn.
Under Wiiks studietid var den mikroskopiska petrograflen okänd. Först under
1870-talet tog den uppsving för att numera utgöra ett av de viktigaste gebiten inom
det mineralogisk-geologiska läroområdet. Det måste räknas Wiik till en mycket stor
förtjänst, att han autodidaktiskt tillegnade sig denna nya vetenskaps
undersökningsmetoder ocb blev både en duglig forskare och en god lärare i densarnma. Hans
mikroskopiska beskrivningar av särskilda finska bergarter äro de första i sitt slag i vårt land
och hava mycket bidragit tili en mera ingående kunskap om Finlands berggrund. De
blevo genast observerade av Zirkel, Rosenbusch och andra grundläggare av den moderna
petrologien, och det förringar icke hans värde, att yngre forskare, som hos dessa mästare
fått en bättre utbildning än han på sin tid, sedermera på ett fullständigare sätt
bearbetat detta forskningsområde.
Av de tvänne vetenskaper, Wiik egde företräda, medgav geologien friare
spelrum åt hans fantasi än syskonvetenskapen och öppnade vägen tili hans största intresse,
den „komparativa kosmologien". I främsta rummet blevo Finlands geologi, dess
„primitivformation" och bergarter föremål för hans undersökningar. Men härvid övergav
Wiik, som under sina första forskareår känt sig dragen till de idéer, som då voro
unga och buro forskningens framsteg i sitt sköte, dessa för att välja en väg, som alltmera
avlägsnade honom från den samtida forskningens stråt. Till denna egendomliga
utveckling bidrogo fiere omständigheter. Wiik själv uppger, att han med den
romantisk-idealistiska läggning, som var honom egen, reagerade mot den i hans ungdom
florerande materialismen, som fått sitt uttryck särskilt i Büchners „ensidiga och alla högre
ideella syften negligerande arbete" Kraft und Stoff, och då han trodde sig finna, att
materialismen gjorde sig bred även på geologiens område med tillhjälp av Lyells
aktualism och Darwins läror, anlade han en med åren allt skarpare framträdande
„antiaktualistisk och antidarwinistisk" syn på frågor rörande jordens byggnad och historia.
Vidare hade Wiik genom vistelsen i Freiberg kommit den sachsiska skolan
närmare. Här hade han i Erzgebirge lärt känna det gneis- och skifferområde, som för
Werner och hans efterföljare utgjort typen för urberget (men vilket enligt nyare
undersökningar torde höra tili vida yngre system). Dess klassiska tredelning i en urgneis-,
urglimmerskiffer- och urlerskifferavdelning återspeglar sig i Wiiks indelning av Finlands
urberg i en gneisavdelning, kallad laurentisk, en skifferavdelning, kallad huronisk, och en
kvartsittalkskifferavdelning, kallad takonisk, om än namnen äro lånade från Nordamerika
(och icke adekvata med vad där inryckes i de lika benämnda grupperna). För gneisernas
och andra urbergsskiffrars bildning tillskrev Wiik dock den eruptiva verksamheten
en större roll, än den sachsiska skolan gjort, och ville vid urbergets tolkning intaga en
som han kallade det „neptunistisk-plutonistisk", medlande ståndpunkt mellan de
neptunistiska och plutonistiska åskådningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
