Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anordningen hos de kring granitkupperna och granitmassiven enligt hans tolkning domformigt
uppresta gneisskikten. Så litet hade erosionen förmått utträtta sedan de arkäiska erorna.
Enligt Wiik hade urberget, sådant som vi nu se det, bildats nära jordytan, och
dess beskaffenhet lär oss, att förhållandena på jorden vid urbergets uppkomst voro
alldeles andra, än de som rått under senare geologiska perioder, från den kambriska tiden
tili våra dagar, då de fossilförande sedimentformationerna avsatt sig. Detta var i
huvndsak den wernerska och sachsiska skolans uppfattning. Wiik ansåg vidare, att urtidens
avvikande geologiska och petrogenetiska processer berodde därpå, att den ännu tunna
litosfären, den första stelningsskorpan, underifrån starkt påverkades av de smältflytande
magmamassorna, uppifrån av ett hav, vars vatten var överhettat under trycket av en
på kolsyra och vattenånga rik, tung atmosfär. Detta vore en konsekvens av den
Kant-Laplaceska teorin om jordens bildning, och under detta urtillstånd bildades den för
jorden och andra på ytan stelnade planeter normala litosfären eller urberget, medan
lagerserien från kambrium uppåt bildats under avvikande förhållanden, beroende på planetens
åldrande. Ur dem borde man icke draga slutsatser om tillståndet under urperioderna,
då de geologiska processerna voro mycket livligare och kraftigare.
När forskningen under de senaste decennierna framdrog det ena exemplet efter
det andra på förekomster av konglomerat och äkta sediment ävensom basaltiska och
ryolistiska eruptiv i urberget både i Finland och andra trakter och därigenom påvisade det
berättigade i en aktualistisk tolkning också av de prekambriska bildningarna, förblev
Wiik ståndaktig i sin uppfattning och förnekade helt enkelt de anförda bergarternas
sedimentära resp. vulkaniska natur. Han tolkade konglomeraten såsom eruptiv,
jämförbara med klotgraniter, kvartsiter som magmabergarter o. s. v.
Wiiks åsikter om urberget gjorde av honom en motståndare till utvecklingsläran,
i synnerhet tili darwinismen. Saken är nämligen den, att såväl paleo- och biontologer
som geologer, vilka hylla descendensteorin, måste förlägga de älsta organismernas liv och
utveckling till de prekambriska perioderna, emedan den första faunan, d. v. s. den
kambriska redan är högt utbildad och differentierad. Men de prekambriska
världsåldrarna äro just pimitivtiden, och emedan havets vatten då enligt Wiiks mening var
överhettat och mättat med silikat och andra mineraliska ämnen i lösning, kunde varken
djur eller växter existera i detsamma, lika litet som på land i den heta kolsyremättade
atmosfären, och bästa beviset för att sådana ej levat, är att vi i urberget ej funnit
fossil. Darwinisternas och aktualisternas antagande att de existerat, men att alla
lämningar av dem förstörts vid urbergsskiktens omkristallisation eller av andra orsaker,
var en cirkel i deras bevisföring.
Det bör dock erinras om, att Wiik egentligen först under den senare delen av
sin forskarebana lät dessa mot utvecklingens gång spjärnande teorier träda i främsta
planet i sina skrifter och uttalanden. Under tidigare år höllos de, om än förefintliga in
nuce, tillbaka av den unge forskarens studier i naturen och hans arbete att fylla de stora
luckor, som funnos i vårt vetande om Finlands berggrund. Därför äro hans äldre
geologiska avhandlingar med redogörelser för de till olika delar av vårt land företagna
resorna rika på upplysningar, som ännu ega sitt värde. Visserligen äro hans förut an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
